Fredrik Kronberg

Intressant kommentar till mitt förra inlägg - även om den var väntad.

Jo jag hävdar att ateism är en tro - som jag delar. En uppfattning att det inte finns en eller flera gudar bakom världsalltets uppbyggnad och som styr våra liv.

Jag ser det som en rimlig tro eftersom det inte finns några bevis för gudens/gudarnas existens. Men det finns ju inga heltäckande bevis för motsatsen heller! Så jag aktar mig för att idiotförklara troende - så länge de inte tvingar andra att följa religiöst grundade regler eller förföljer de som inte gör det.

Så min roll som borgerlig vigselförrättare bygger på en strikt neutralitet i frågor om all slags tro - inget utrymme för någon åsikt ges här. Fokus hålls på parets vilja att leva tillsammans i en reglerad form med möjlighet att manifestera kärlek, förtroende, glädje och högtid på olika sätt.

Observera att de som väljer en borgerlig vigselceremoni kan vara djupt troende - men med en oförenlig trosuppfattning!

Detta inlägg var tänkt som en Brännpunktsartikel i Svenska dagbladet som en replik på Åsa Regnérs debattinlägg med det kom tyvärr inte in!

Kopplingen mellan den juridiska funktionen och den vackra inramningen av vigselceremonin i form av vigselrum, musik, högtidskläder, blommor och roller för nära och kära är djupt förankrad i Sverige liksom i de flesta länder i världen.

Vigsel genom religiösa samfund har i praktiken varit det enda sättet för att få denna helhet. En utmaning för mig och mina kollegor som borgerliga vigselförrättare har då varit är att kunna erbjuda en motsvarande inramning för borgerliga vigslar. Detta är fullt möjligt att genomföra - i nära samverkan med brudparen.

Par av samma kön har hittills inte kunnat ingå äktenskap utan hänvisats till den borgerliga partnerskapceremonin. Även denna kan naturligtvis utvecklas till en vacker och högtidlig ceremoni men självklart finns kravet på att få samma möjlighet till äktenskap och - för medlemmar i samfunden - också en möjlighet att få viga sig i samfundet.

Lagstiftningsarbete pågår i regeringskansliet för att möjliggöra könsneutrala äktenskap. En knäckfråga är om samfunden ska tvingas att viga par av samma kön för att få behålla vigselrätten.

RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér anser i en artikel att de bästa är att helt ta bort varje form av samband mellan ceremoni och högtidlig inramning - eftersom hon inte tror att det går att påverka samfunden så att de accepterar könsneutrala äktenskap.

Och generalsekreteraren får stöd av kyrkliga företrädare. Jag undrar varför?

Att ta bort bröllopen - är det rätt väg att gå? Jag anser inte det. Som jag ser det är HBT-rörelsen beroende av främst två saker för att nå sina mål: lagstiftning som på politisk väg undanröjer orättvisor och en opinionsbildning som leder till en full social acceptans. Att då använda lagstiftningsmakten för att helt ta bort den mest folkkära sociala händelsen - bröllopet - kommer inte att främja HBT-rörelsens mål.

Hur gör vi då istället? Jo, för den borgerliga vigselförrättaren är en ny könsneutral lagstiftning inget problem - vår uppgift är redan idag att genomföra partnerskapsceremonier. Att ta steget till vigslar är i alla fall för mig ett självklart steg. Och givetvis ska alla borgerliga vigselceremonier kunna ha allt det innehåll som manifesterar glädjen och allvaret i ceremonin när två personer gifter sig.

Men hur gör vi då med samfundens vigselrätt? Min uppfattning är att lagen ska ge alla vigselförrättare automatisk rätt att viga könsneutralt. Därmed läggs ansvaret på samfunden och deras vigselförrättare och både samfund och förrättare tvingas debattera frågan. Den debatten kommer att pågå till dess könsneutrala äktenskap kan ingås i samfundet.

Samfunden ställs alltså inte inför ett ultimatum för få att behålla vigselrätten. Skulle det ske tror jag att ett samfund som vill komma undan debatten hellre släpper vigselrätten och därmed lämnas de troende paren av samma kön inom samfundet i sticket när samfundet helt kan strunta i frågan. Och vad har vi då uppnått?

Nej låt samfunden behålla vigselrätten och låt de vackra och högtidliga bröllopen finnas kvar i alla former - stora som små. Och för de troende som vill ha ett samkönat bröllop finns det naturligtvis lösningar i väntan på att debatten ska hinna ifatt samfunden.

Det finns faktiskt redan idag verksamma förrättare inom samfunden som skulle vilja viga par av samma kön. Låt oss då samverka så att den borgerliga förrättaren säger de ord som krävs enligt lag för att vigseln ska vara giltig och samfundsförrättaren - i samma ceremoni - säger det som han/hon får säga utan att bryta mot samfundets regler. Själv är jag beredd att gå mycket långt i samverkan för att troende par av samma kön ska känna att de vigts på ett sätt som skänker den glädje och trygghet de har rätt till! 

Välkommen till min nya blogg!